Men det har inte gått jätte bra, jag har varit mycket lyckligare men jag har kommit tillbaka på samma stig som jag var en lång tid innan jag blev tillsammans med Simon, under den här tiden kände jag mig väldigt ensam och ville bara ha någon som alltid fanns där och som man bara kunde smsa så kom dom hem till en och bara höll om en tills man mådde bättre än man någnsin trodde att man kunde, man stod på toppen av klippan. Men det här sättet att tänka har aldrig riktigt gått bra, det har bara slutat med att jag själv känner mig desperat. Och personligen vill jag aldrig behöva känna mig desperat för då känns det som att man inte har någonting alls, man är på botten av sjön och försöker ta sig upp, vare sig om man dränker någon på vägen eller inte. Detta är alltså in my opinion ett av de värsta sätten man kan må.

Den här gången är det däremot mer att jag känner mig extremt ensam och känner att jag verkligen behöver någon där allmänt. Då menar jag inte någon som jag bara kan prata med för jag är inte så förtjust av att prata om mina känslor med folk, det känns på något sätt som att det är alderless för personligt och smo att det bara kommer tynga mer alla utan nytta. Dock är det annorlunda med när folk berättar om sina känslor för mig, jag känner att folk visar enormt förtroende för mig då.

Hur som helst så träffade jag en person som jag inte har pratat med på ett bra tag, känns som säkert ett år sen, en person som jag tyckte väldigt mycket om på alla sätt som går. Så när jag träffade denna person för en vecka sedan kom alla dessa känslor tillbaka och överväldigade mig. Så under veckan som har gått har jag fösökt få kontakt med denna person utan någon success. Jag har mått förfärligt och känt mig fullkomligt värdelös. Jag har inte kunnat uppskatta riktigt när någon gjort något snällt eller något sånt vilket har gett mig föfärliga skuldkänslor och hemskt självförtroende.

Men tidigare idag läste jag en kort text där det stod " Sometimes we need to forget some people from our past, because of one simple rule, they just don't belong in our future." Denna text fick mig att inse att det kanske är så det är. Så jag har bestämt mig för att om denna person vill ha kontakt med mig så få han komma till mig. För jag har verkligen försökt att få kontakt med honom men han verkar inte vara intresserad av att prata med mig av någon anledning jag inte känner till, jag skulle hemskt gärna vilja vet varför men det är svårt att få reda på när han inte svarar. Jag förväntar mig inte att alla ska läsa det här, jag ville bara få det av mina tankar.