Nu blir det en till sån här din text bara för att just nu är jag väldigt känslosam känner jag. I helgen har jag varit ensam hemma eftersom pappa har jobbar, det har bara varit lite hantverkare här. Jag har lagat min egen mat, jag har städat efter mig, jag har startat tvättmaskinen, jag har varit ute och joggat osv. Plus att de 2 veckorna jag har varit här hos pappa har jag i princip bara varit i mitt rum när jag sover, annars har jag hjälpt pappa med byrån eller suttit och tittat på tv med pappa. Så nu idag när han kommer hem ligger det en plåt framme från igår som jag inte orkade ta undan eftersom jag var så trött och så låg det skräp på golvet från när Marcus va här och satte gips i taket. Tidigare idag va även hantverkaren här fast jag hälsade inte eftersom jag låg och sov. Så idag när pappa kommer hem blir han sur för att det ligger skit överallt och jag har inte plockat undan disken och jag hade inte hälsat på hantverkaren. Så säger han att jag är osocial och att han alltid måste plocka undan efter mig och jag kan inte göra någonting själv. För det första, hur kan han säga att jag är osocial när jag varit extremt social de senaste dagarna? För det andra, han kan ju inte säga att jag inte har gjort någonting när han inte känner till det jag faktiskt har gjort, dessutom visar han inget intresse av att ta reda på det heller, kom igen, jag har varit extremt duktig på sista tiden och när han säger att han alltid får plocka undan efter mig syftar han på de gångerna då han tagit undan min tallrik efter maten, vilket jag hade kunnat göra själv men han tog den ju frivilligt? Jag kan göra en enorm lista på saker jag har gjort som han inte ens tänker på eftersom han fokuserar bara på de fel jag har gjort som inte ens är någon stor grej. Han lägger inte heller märket till hur dåligt jag mår, hade jag berättat de för honom kan jag nästa lova att han hade sagt att "men du kan ju fortfarande plocka undan efter dig" fast det är ju inte det de här handlar om! Jag vill verkligen inte vara här, tänkte att det skulle vara skönt att komma till skolan imorn och träffa alla kompisar men sen insåg jag att det var lov... Inte kul..! Dessutom bor alla dom väldigt långt bort så fet gör inte saken bättre :( hur som helst ska jag till mamma idag och jag hoppas att det är annorlunda där fast det tror jag inte eftersom dom brukar vara precis likadana. Vet inte vart jag kan känna mig hemma längre.